image

Vägra ge upp

Var det otur, dåliga krokar, tafsar eller helt enkelt skit bakom spakarna. På några få pass var jag uppe i väldigt många tappade fiskar och dessutom under drill.

Jag hade fått en nytändning och brukar sällan lägga så många pass mitt i vintern, men antalet fisk som vi kommit i kontakt med senaste tiden,så kändes det legitimt att fortsätta nöta.

Startar med en sovmorgon och så här under vintern tycker jag det är perfekt, tycker att fisket brukar vara som bäst mitt på dagen. Putte står på parkeringen med bilen på tomgång, killen är bra hungrig efter silver i skärgårdsmiljö efter att ha tillbringat 4 års studier i Umeå. På väg ut ringer kobben och talar om att hans planer har ändrats och tar rygg på oss.

Börjar försiktigt vada av ett ställe där det visat sig att det stått parkerad fisk väldigt grunt senaste tiden. Ganska omgående tappar Putte ett silversprall och minuten efter gör jag samma tabbe.
Kobben “joinar” oss och som många gånger förr när kobben är med tänder skärgården till för en minut och vi kastar på vak, men inget händer.
Vi drar vidare och dagen börjar kännas seg, nästa som man ställde in sig mentalt på bom.
– fan, nu drar vi och tar en jävel innan det blir mörkt!
Sagt och gjort jag och Putte sticker vidare medans kobben beger sig hemåt.
Både jag och Putte är ganska vana och inkörda på detta ställe så utan några ord skiljer vi på oss och intar “våra” platser.
Det hinner gå 3 min innan det smäller på i min fluga, känns som ett sprall men beter sig konstigt. Jag skriker på patrik som inte verkar sugen på att vada tillbaka för att landa ett sprall. Just i detta skede får jag upp fisken på rullen och det är nu det händer, fisken verkar bli tokig av att känna press av “rulla” rullen och drar iväg i en rusning som får mina knän att vika sig. Jag vet inte vilket som låter högst rullens skrik eller mitt vrålande, nu blir det fart på puttes fötter som kommer för att hjälpa till med landningen. Fighten är sinnessjuk, fisken drar iväg gång på gång och jag vågar inte tänka på all tidigare tappad fisk, -snälla öringgud låt denne sitta ordentligt krokad.
Äntligen får jag se fisken och den ger sig till slut för att för första gången gå upp till ytan under hela fighten.Putte håvar den vackra vilda 68-69cm öringen och jag kan äntligen släppa ångesten över inte få upp en ytterligare öring. Öringen tog på en liten mindre bunden b3-gris med en daiichi krok.
image

Läxan jag tar med mig från detta är att jag aldrig ska sluta oavsett. Alla öringar som tidigare gick vinnare ur våra strider var som bortblåsta, turen kan vända snabbt och med små ändringar i utrustningen sitter man där till slut med ett leende som sträcker sig öra till öra.

Skitfiske / ejken

7 reaktion på “Vägra ge upp”

  1. Ni är fenomenala på att hitta öring, använder ni termometer eller vilka knep för lokalisation kan ni avslöja:)?

  2. Tack, Dels många år av fiskande, men rent allmänt koll på vindar och väder. Nu passade vi på att fiska där vinden låg på och varmare ytvatten blåst in. Notera allt efter varje fångst till slut har du gott med data och kan gå på den;). Men som alltid finns det inga regler för öringsfiske. Fisken kan stå väldigt grunt så här års. Skitfiske Martin!

Kommentera