Efter en varm och ovanligt lång sommar började tankarna vandra mot gula höstlöv och frostiga morgontimmar, men vädergudarna hade andra planer. Högtrycket med varma vindar och högvatten höll i sig under hela hösten. Nattsländer och mygg i november hör inte till vanligheterna, men det gör inte vattentemperaturer på 10+ heller. Nog för att mildväder är behagligt, men ett orosmoln som inte vill ge sig av förföljer mig. Att vi människor påverkar klimatet och miljön är något som allt mer börjar visa sig, men hur förödande dessa handlingar kommer att bli är något som framtida generationer kommer att få erfara, tyvärr.
Juli eller november?
På grund av det milda vädret var fisket segt, i alla fall för min del. Fluga är inte optimalt vid för höga vattentemperaturer, ett snabbt infiskat skeddrag är nog att föredra vid såna förhållanden. Ett annat alternativ är att söka sig utomskärs där vattentemperaturen är betydligt lägre, många av mina höstpass spenderades här. Här finns även en del roliga och intressanta arter som man sällan kommer i kontakt med inomskärs.
En sik på 60cm, cirka 2,6kg
Spår av grävling i kustbandet
Fin höstkväll med vakande sikar
Till sluta kom den efterlängtade kylan och öringen med den. Men högvattnet ville inte ge sig, dock har jag alltid föredragit högvatten framför lågvatten. De potentiella ståndplatserna och jaktstråken blir betydligt fler än vid lågvatten.
Matte med en fin höst öring
Sargad lekhona
Ovanligt mycket vild fisk valde att bita på kroken under hösten, en positiv trend som vittnar om att leken fungerar i bäckar och åar. Även om fisken på bilden ovan inte är någon drömfisk så är det en riktig krigare, en krigare med fettfena. Notera den trasiga ryggfenan och den stenstötta överkäken, skador som visar att leken inte är någon “lek”. Flugan som lockade till hugg var en “wiggletail” fluga, något som är extra hett när vattentemperaturen sjunker.
Wiggletail i skinn
B3gris med tratt, en måste fluga i boxen
Efterlängtad kyla då tratt och wiggletail kommer till sin rätt
Veckorna gick och några dagar innan julafton hade jag flera bompass i dagboken, inte en fisk hade jag fått. Men mina satsningar skulle snart ge lön för mödan, en pb fisk. Öringkarma när man minst anar det, en brutal öring på 80cm. Trotts sin storlek och det kalla vattnet bjöd denna hona på flera hopp och nervkittlande danser i ytan. Tyvärr var jag själv ute och hade ingen som kunde ta en värdig bild, men man kan ju inte få allt här i världen.
Öringkarma, 80cm och nästan 5kilo
Bara några dagar efter händelsen kom den riktiga rysskylan, is, minusgrader och snö gör flugfisket svårt om inte omöjligt. Nu ligger isen över skärgården som ett lock, men jag tror att vi alla behöver lite vila även fisken. Egentligen spelar det ingen roll för snart är våren här och då ska jag vara beredd med nya planer och nya karmainsatser.